I ett hus vid skogens slut

Det är jag det!
I mitten på februari lyckades en ytterst påstridig toppsäljare-wannabee i
valberedningen få mig att tacka ja till ordförandeposten i Bygdegårdsföreningen.
Än så länge känns det lite nervöst men samtidigt också mycket bra.
Dessutom innebär det ju SJUKT många vuxenpoäng.. *suck*  ;-)

Mitt första möte som ordförande förra måndagen gick bra och stämningen var
uppsluppen och man måste väl anse att jag lyckats bra som övertalade de gamla
stofilerna i styrelsen att sköta utskick av mötesprotokoll via mail?!
Vår lilla styrelse består nämligen av sex gubbar över 50 (några en bra bit över
60), jag, och som tur är, det välkomna nytillskottet Ida, ett par år äldre än mig
med fräscht sinne och ett jävlaranamma att avundas!
(Hon är också den som värvade mig till ordförande..)

Mitt styrelsesjälvförtroende fick ytterligare en boost när två av gubbarna föreslog
en sak som jag velat göra ända sen jag började i styrelsen för 2 år sen!
Framtiden ser mao ljus ut ;-)

Tillsammans och med lite inspiration ska vi nog kunna få lite ordning på skiten!